Rödtopp

Jag har absolut ingen aning. Sitter ensam hemma hos linus, han åkte till tandläkaren. Inget som jag tar för mig nu går åt rätt håll känns det som. Har suttit nu i en halvtimme och försökt läsa Kvinnornas Decamerone. Tragglar bara samma sida om och om igen. Jag vill följa dina linjer. Ord som ständigt dyker upp när jag läser. Vet inte om det är något slags resultat av att arbeta med texter för mycket. De kommer in i huvudet och sedan blir man inte av med dem, men jag har just börjat fundera på om det kan vara något annat underliggande. Känslor, upphov till det mesta som man kanske egentilgen inte vill ha, som man kanske inte alls har planerat. [Det finns ingen olycklig kärlek, det finns bara idioter som inte tycker om en.] Men om de inte vet om det då? Det är väl det absolut bästa jag kan få ut av det, Emil Jensen. Vilken hjälte. Nej, nu hoppas jag bara på att Linus inte ska ta för lång tid på sig att komma hem igen. Den obehagliga känslan av att inte känna sig helt trygg dyker upp lite när som. Speciellt nu. När linus kommer hem så ska vi sitta och prata, lyssna på Sigur Rós och vara så onaturligt normala vi kan. Man kan tänka så, men det blir det aldrig, han får en verkligen att släppa allt det där. Spelar ingen roll hur mycket man har just för tillfället. En sån människa som får en att släppa allt och bara finnas. Ge mig en flybiljett så åker jag var du än vill, var du än vill ha mig bara jag slipper den här känslan. Man vill fly men det kommer inte heller att göra det mycket bättre. Jag tror att det är brist på uppskattning, jag uppskattar vanligtvis mycket men just nu så känne rjag mig som en cynisk jävla idiot. En sånd är cyniker som ingen egentligen tycker om, en sån som man bara vill slå in ansiktet på. Nu kom suget också, cancerpinnar. Ska nog umgås med dem ett tag. d.